Saknaden måste vara bland det värsta som finns

Du vet den där känslan när du är på en plats men ändå känner att du inte riktigt är DÄR, där du är. Det är någonting som fattas. Du kan ha hur kul som helst, dagarna flyger förbi, du gör något som du har drömt om sen du var liten. En liten tonårs tjej med för liten BH och för mycket smink på sig. Inget är som du tänkt dig, allt är mycket bättre men det är ändå något som fattas. En del av dig är inte med. Halva du sitter hundratals mil ifrån dig. Du skulle kunna göra allt för att få den halvan att vara hos dig nu, men det går inte.
Saknaden av människor måste vara den värsta "smärtan" av alla smärtor på denna jord. Den varar för evigt. Allt läker med tiden, du vänjer dig vid att personen inte är vid din sida. Det gör ont ibland, ibland vill du bara lägga dig i sängen och gråta floder. Men när du sedan tänker på vad framtiden har att bjuda på, att den där personen som du älskar och vet är den rätte för dig, din andra hälft... ja då går saknaden över till lycka och du vet att du kommer få träffa den här personen igen och leva lyckliga i alla dagar som kommer sedan oavsett vad som än händer. Det är kanske just därför man klarar av att ha så kallade distansförhållanden. Det är inte lätt, men inte heller så svårt som alla tror. Allt går bara du vill. Älskar dig Rickard!

Kommentera här: