Old people and there problems!

Jag har all respekt för äldre, men ibland vill man bara be dom dra åt *****. Dom har alla sina krämpor, vissa mer än andra, de flesta är mer eller mindre "handikappade" och sitter i rullstol eller har någon annan form av hjälpmedel, de hör eller ser dåligt och ibland både och. Dom är helt enkelt inte som dom var för 50 år sedan, vilket gör det helt förståligt att dom blir gnälliga och beter sig som småbarn (vilket jag själv gör nu förtiden med alla dessa hormoner). Det är okej att vara deprimerad, det är okej att tycka synd om sig själv och det är okej att klaga på allt mellan himmel och jord tusen gånger om. MEN IBLAND... bara ibland undrar man hur det egentligen står till där uppe i tankesystemet (bortsett ifrån dementa). Dom ber om hjälp och man räcker dom handen, sen vill dom inte ha den och säger att man är elak (okej här känner man sig uppskattad haha), de larmar om nätterna bara för ATT (självklart känner dom sig ensamma och behöver någon annan mänsklig närvaro men vi är tyvärr inte deras personliga assistenter och har tillräckligt som det är att göra), trots att vi hjälper dom och ställer upp på saker som dom faktiskt är kapabla till att göra själva så får vi sedan skit av dom (vissa av dom), de ljuger för dag personalen om att vi aldrig kommer när dom larmar på nätterna och att vi aldrig kollar till dom (NI MÄRKER JU INTE DET DÅ NI SOVER, hahaha). De kan även säga samma saker till oss fast om dag personalen.
Jag är väl medveten om att vården är otroligt mycket sämre idag, vi har många som inte borde jobba med det dom gör men sen har vi även dom som är super och gör ett dunder bra jobb. Att vi är underbemannade gör inte saken lättare heller, vi hinner inte alltid vara alla till lags, även fast vi så gärna vill.
Gamla människor kan gå en på nerverna och självklart säger vi ifrån när det går för långt, dom får bli arga men man kan inte gå med på vad som helst. Sen finns det även dom som är så tacksamma och glada för att vi finns till hands. Dom är guld värda!

Kommentera här: