We could write some history
Det är sommar, sommaren 2020. Det om något är helt galet. Vi firar 8 år i sommar, jag och min viking, min andra halva. Egentligen känns det som det alltid varit vi, som att jag alltid har känt honom. Denna sommar blev inte som planerad, känns som det är standard i vårt liv. Aldrig blir något som vi planerar eller har tänkt oss men det kan bli himla bra ändå. Corona kom och som för alla andra har det påverkat oss på olika sätt. Fortfarande har ingen insjuknat i våra familjer vilket vi är evigt tacksamma för men Rickard blev av med jobbet och Spanien resan med hela min familj för att fira mamma som fyller 50 år vart inställd. Egentligen bara världsliga saker. Vi lever och mår bra, vi är friska.
Rickard och jag har jobbat som två idioter senaste året. Han för att han varit chef och haft svårt att få in personal och jag för att kvalificerad övertid är ett jäkla bra påfund och plånboken älskar`t (nej jag tänker inte bli hyrsyrra... inte nu!). Det kostar att ligga på topp, hälsan tar stryk. Men nu börjar saker och ting ljusna. Som jag skrev, Rickard förlorade jobbet, tacka Gud för A-kassa, men han har nu fått nytt jobb, endast dagtid måndag till fredag och några tusenlappar mer i lön. Alltså jag dör. Han har jobbat mest kvällar senaste året vilket har gjort att vi gått om varandra en hel del. Detta är guld. Han börjar i augusti och får sommaren tillsammans med barnen. Jag har haft 1 vecka semester och har 1 vecka till sen jobbar jag 2,5 vecka för att sedan vara ledig med barnen 2,5 vecka. Jag delade upp min semester för att vi skulle åka till spanien vecka 32 (hade tidig semester i år) men ja det gick ju åt helvete. Hade ju varit gött med 4 veckor på raken och speciellt nu när vi absolut inte ska åka, men men det blir bra, huvudsaken är att barnen får ett härligt och långt sommarlov.
Barnen börjar bli så stora. Mer självgående, ok dom är 6,5 år, 4,5 år samt 3 år så dom är fortfarande små men ändå så stora. Förstår inte att Birk redan är 3 år???!!! Helt galet. Vår bebis. Jag är sååååå sugen på en till. Har velat haft det enda sedan den dagen han föddes. Ååh bebis! Men som sagt livet är ett kärlekskaos förvisso men ibland kanske man måste vara realistiskt eller så måste man inte det. Facit har jag tyvärr inte. Tänk om man kunde försäkra sig om vissa saker här i livet? Gud vad mycket tankeverksamhet man skulle spara då...
En fjärde liten viking får vi se, men som jag samtidigt vill så är jag ena sekunden så himla nöjd och tacksam över det vi har.
Jag jobbar kvar på mitt jobb på ett särskilt boende (äldreboende) som det så fint heter, ute där vi bor. Alltså jag har ca 5-7 minuter till jobbet och vem fasiken vill inte ha det? Just nu älskar jag mitt jobb och mina helt underbara kollegor. Vill liksom inte att detta ska ta slut. Tog examen förra sommaren Specialistsjuksköterska vård av äldre och vet att jag hittat rätt. Har mina drömmar som jag alltid kommer att ha men det kommer aldrig bli aktuellt. Är så glad att jag gick den specialistutbildningen. Vi får se vad framtiden bjuder på. Försöker leva i nuet men ni som känner mig vet att jag hoppar fram och tillbaka mellan framtiden och nuet.
Sommaren har hittils leverarat. Älskar att jag hittat min soulsister och bästa vän här ute. Våra familjer har hängt en hel del, lika sjuka och galna är vi. Massa kärlekkaos.
Barnen bor typ i vår pool och glasslådan fylls på med jämna mellanrum, precis så som sommaren ska vara. Vi grillar, badar, äter gott, Rickard fixar i trädgårdslandet, går härliga kvällspromenader, dricker bubbel, umgås med vänner och familj. Tankar massor av energi just nu, kommer jobba mycket i juli, kickstartar jobbet med 14 dagar på raken efter semestern. Hehe. Är man arbetsnarkoman så är man.
