Love, oh love!

Som sagt, älsklingen överraskade mig med kinamat när han väckte mig vid 11.30. Så himla gott!
Själv jobbade jag natt igår så efter att vi myst med kinamat och annat härligt så gick jag och la mig igen. Sov till halv sju och är nu på jobbet.
 
Imorgon däremot blir det jag som ska dra ut min karl och få bjuda på lite hemlisar och massa pussar ♥.
Jag hade faktiskt en överraskning på gång till honom redan idag. Tänkte att jag skulle boka den där resan som vi tänkt boka på måndag. Men noijig som man är så kollade jag upp lite mer om att flyga och vara gravid. Du kan få blodproppar (stödstrumpor minskar risken men tar inte bort den), du ska som gravid helst undvika stark sol då du kan få mörka pigmentfläckar i ansiktet bland annat, dom kanske till och med inte går bort!!! Så där satt jag igår natt och bara "hmmm, blodproppar och bruna fläckar i ansiktet och en vecka på playan...eller vara hemma och mysa och slippa blodproppar och bruna fläckar...?". Ja valet var ju inte så svårt. INGEN PLAYA. Tidigare har jag mest läst om att efter v. 23 rekommenderas det inte att flyga då en för tidig födsel kan uppstå. Men blodproppar och dylikt kan man få vilken vecka som helst. Självklart står det också att detta beror på vilken fysisk hälsa man har och hur man mått under graviditeten. Men varför chansa? Det händer ju mycket sjuka saker med friska människor. Sen har jag väl ingen större lust att få massa fläckar i ansiktet. Så nej vi åker ingenstans med flyg i alla fall inte tills det här lilla underverket har ploppat ut. Det suger ju en aning men ja, när vi firar 1 år som par så blir det nog att bila någonstans. Jag vill till Danmarks kust, där är det så himla vackert!

1 år, 12 månader, 52 veckor och 365 dagar. Det är så länge du funnits i mitt hjärta.

För ett år sedan träffade jag den här killen. Han hade snaggat hår, en keps (för mig kommer det alltid att vara en gubb basker, hihi), en ful skjorta... men världens finaste ljusblåa ögon ♥♥♥. Just då hade jag aldrig trott att jag hela 12 månader senare skulle vakna upp i en säng som vi köpt tillsammans, få en morgonkyss av honom (och en på magen♥), gå upp och äta kinamat till frukost då det var det vi åt för 365 dagar sedan. Att blombudet sedan plingade på och jag fick en jättevacker bukett av just den här killen var inget jag kunde tro heller.
På 1 år kan så himla många sjuka, galna och fantastiska saker hända. Vad skulle jag göra utan den här underbara killen i mitt liv? Jag vet inte.
Vi två är uppväxta ifrån helt olika "världar", tycker olika men ändå så lika om saker och ting, om vi inte säger lika tänker vi lika. Vi är verkligen varandras andra halvor. Precis som det ska vara. Allt är galet och ännu galnare kommer det bli. Älskar dig ♥.
Vår första semester tillsammans. Kommer aldrig glömma det, hahahahaha!
Du och dina ur gulliga överraskningar. Nästan så vi gifte oss den kvällen, do you remember?
Alla suddiga och misslyckade bilder vi tagit, haha.
Myspys. Sen har vi dom där stunderna man måste sitta och le fast man egentligen vill slita av varandra kläderna.
Dagen då jag kom hem och vi båda insåg efter att ha stått och skakat och nästan börjat gråta på Arlanda i varandras famnar för att vi saknat varandra så mycket. Ja det var verkligen ett ögonblick då jag insåg vart i mitt liv du stod. Precis bredvid mig som du kommer göra den dagen vi hoppar ner ifrån Grand Canyon tillsammans.
Vi förlovade oss, med billiga "förtillfällighets" ringar då våra självklart skulle vara klara samma sekund som vi steg av planet i värmen, den 19 januari i självaste Egypten. Du kittlade mig så mycket att jag kissade på mig, fick mig sedan att ta halsbloss av vattenpipan så jag var tvungen att springa och spy upp all god pizza vi tidagare ätit. Det är kärlek det, haha!
Den 16:e mars hände inte bara 1 sak utan 3. Vi blev påbackade av ett par ryssar som vi ville döda men gjorde ej. Vi åkte till Järlåsa och tittade på dalmatiner (ååh vill ha i framtiden), kommer sedan hem jag kissar på pinnen (såklart haha) och du ger mig den där blicken, efter 2 minuter, som man inte riktigt vet om man ska gråta eller skratta till. BEBIS! GAAAAH! Du visste inte vart du skulle ta vägen och jag bara stod och stirrade på pinnen. Haha vilket ögonblick.
Du är min sexiga hemmafru och jag din grabbiga arbetsnarkoman till fästmö. Dock så tror jag snart att du glider om mig på mållinjen om att vara arbetsnarkoman. Fan ta dig ♥.
Du kommer alltid ogilla mig för alla påtvingade pussbilder...
OCH JAG DIG FÖR ALLA TUTTBILDER!!!!
Men kärleken är ju ändå galet stor. Och är ju upp över öronen förälskad i dig ♥♥♥
 
 

Älskar dig nu och för alltid <3

Den 20:e april var vi tvungna att ta bort Wilma. Min Wilma.. usch, det var bland det värsta jag gjort. Hon är så himla saknad. Ibland när man kommer hem kan man fortfarande höra henne flåsa, höra hennes tassar röra vid golvet... men ingen Wilma där.
Ingen kommer någonsin kunna ersätta henne och jag önskar att man kunde ta tillbaka djur och människor ifrån dom döda. Åtminstone få åka och hälsa på dom ibland. Verkligheten suger.
Du var ju det sötaste lilla underverk jag sett! Min ögonsten ♥♥♥.
Du skulle alltid vara där vi var, oavsett om det var på toaletten, i sängen eller i soffan.
Det finns ingen som är så liten (möjligtvis en skrikande bebis men det är knappt) som kan göra så mycket ljud ifrån sig som du. Snarka, flåsa, snarka, flåsa. Haha ♥. Saknar dig oerhört ♥.