Jag svär på mitt liv och på allt jag har, du är den enda som har fått mig att känna mig svag.

Tur är det väl att det nästan bara är ljust när man jobbar natt. Känslan blir lite lättare då, däremot är det riktigt varmt att sova på dagarna, haha! Vilka problem man har.
Är i vecka 20 (19+4), bara 142 dagar kvar nu. Mamma Betty, låter ju jätte gammalt! Haha!
Dom flesta vet väl vem Blondinbella är, har inte tyckt någonting om den människan tidigare och läst hennes blogg lite då och då. Nu när hon ska bli mamma skrev hon hur fult hon tycker det är när gravida kvinnor går på stan med leggings och någon utöjd tunika. Hon verkade mena att alla borde självfallet köpa tonvis med mammakläder eftersom hon inte förstod hur man kunde gå runt klädd på annat vis. Antingen är det mina gravid hormoner eller så är denna människa en av alla Sveriges snobbar! Alla har inte råd, eller vill inte lägga pengar eller tycker att dom "lite för stora" kläderna som man redan har hemma duger. Om nu den här blonda tösen vill spendera massa pengar på mammakläder (som hon om någon har råd med) som ska användas i mindre än 7 månader (då du oftast inte behöver dom förän i 3:e månaden, fast alla är vi olika bygda och växer olika fort osv) så får hon väl göra det men klanka fan inte ner på andra kvinnor med bebisar i magen! Hon skrev tidigare också hur äckligt det är när mammor ammar sina barn offentligt, och tycker att dom borde dölja allt. Blir så less. Halvs jordens befolkning har bröst (VI ÄR FÖDDA NAKNA, do you remember?!) och amning är hur naturligt som helst så vad är det för äckligt med det? TITTA INTE DÅ!!!! Självklart om man tycker att detta nu är ett stort problem och att man får spykänslor av att en söt liten bebis suger på sin mammas tutte som ploppar ut ja då får man väl tycka det. Verkar bara som ett otroligt världsligt problem. Och ja varför bryr jag mig ens om en sån patetisk människa? Men tycker att hon som är så känd och till och med förebild för många skriver väldigt dumma saker! Usch!

Hur som helst...
Som planen ser ut ska jag och Rickard in och äta på restaurang ikväll, får se om det blir Kina eller pizza på Aspentos. Var år och dagar sen jag var där. Ååh blev sugen nu =)!!!
Får åka hem till sköna sängen och världens underbaraste om mindre än 4 h, vilken evighet det känns som haha. Kom igen tiden, ÖKA ÖKA ÖKA!!!


Typ såhär känner jag när mina hormoner leker med mig.

Då man inte har mycket bättre för sig.

Sitter och läser gamla inlägg ifrån förra sommaren. Jag låter som någon pårökt tjej, helt hyper och det är nästan jobbigt att läsa. Hahaha! En sak som jag reagerar på är att jag tjatar hela tiden om att jag längtar efter att få åka iväg på den långa resan (som inte blev så lång, tack för det <3), men i mitt huvud pågick något helt annat. Jag var delad, en del av mig ville åka och "upptäcka" världen med egna ögon medan den andra ville stanna hemma och aldrig släppa taget om min drömprins. Ja jag måste väl erkänna, allt tjat om den där förbaskade resan var en falsk övertygelse till mig själv och inget annat. Då gjorde jag det inte helt medvetet men nu när det gått ett tag och man analyserat alltihop, eller vad man ska kalla det, så faller alla pusselbitar mer eller mindre på plats.
Sen tror jag att resan (om man ska se positivt) var bra för mitt och Rickards förhållande. Det hände ganska mycket omtumlande saker under hösten som fick en att ställa sig frågan om det skulle kunna vara han och jag för alltid. Nu lät det som något hemskt hände, haha, nej inte på det sättet, inga otroheter eller "göra slut scenarion" utan två helt andra saker som är väldigt privata. Den ena galet söta saken och den andra lite jobbigare saken. Att vi därför fick vara ifrån varandra, mitt i allt kärlekskaos och så förälskad som man var, var nog bara bra. Det var ett rent helvete och man hade svårt att sova bara för att saknaden var så stor. Läskigt var sen när man bokat flyg hem och inte träffat människan man var tillsammans med på 9 veckor. Skulle man fortfarande känna samma sak? Skulle han tycka annorlunda om mig?
Har aldrig varit så nervös i hela mitt liv!!! Och visst blev det han och jag. Jag fick äntligen min drömprins och kan inget annat än att små le lite =).

Old people and there problems!

Jag har all respekt för äldre, men ibland vill man bara be dom dra åt *****. Dom har alla sina krämpor, vissa mer än andra, de flesta är mer eller mindre "handikappade" och sitter i rullstol eller har någon annan form av hjälpmedel, de hör eller ser dåligt och ibland både och. Dom är helt enkelt inte som dom var för 50 år sedan, vilket gör det helt förståligt att dom blir gnälliga och beter sig som småbarn (vilket jag själv gör nu förtiden med alla dessa hormoner). Det är okej att vara deprimerad, det är okej att tycka synd om sig själv och det är okej att klaga på allt mellan himmel och jord tusen gånger om. MEN IBLAND... bara ibland undrar man hur det egentligen står till där uppe i tankesystemet (bortsett ifrån dementa). Dom ber om hjälp och man räcker dom handen, sen vill dom inte ha den och säger att man är elak (okej här känner man sig uppskattad haha), de larmar om nätterna bara för ATT (självklart känner dom sig ensamma och behöver någon annan mänsklig närvaro men vi är tyvärr inte deras personliga assistenter och har tillräckligt som det är att göra), trots att vi hjälper dom och ställer upp på saker som dom faktiskt är kapabla till att göra själva så får vi sedan skit av dom (vissa av dom), de ljuger för dag personalen om att vi aldrig kommer när dom larmar på nätterna och att vi aldrig kollar till dom (NI MÄRKER JU INTE DET DÅ NI SOVER, hahaha). De kan även säga samma saker till oss fast om dag personalen.
Jag är väl medveten om att vården är otroligt mycket sämre idag, vi har många som inte borde jobba med det dom gör men sen har vi även dom som är super och gör ett dunder bra jobb. Att vi är underbemannade gör inte saken lättare heller, vi hinner inte alltid vara alla till lags, även fast vi så gärna vill.
Gamla människor kan gå en på nerverna och självklart säger vi ifrån när det går för långt, dom får bli arga men man kan inte gå med på vad som helst. Sen finns det även dom som är så tacksamma och glada för att vi finns till hands. Dom är guld värda!