Cause if one day you wake up and find that you're missing me... maybe you will come back?
Det kanns jattekonstigt att sitta och lasa alla gamla blogginlagg. Hela min varld ar upp och ner. Jag ar kar i mitt liv men hatar att jag har blivit en flodhast och inte tog med min traningsmaskin i bagaget. NEJ JUSTE... vi skulle ju cyklat i 3 manader hahaha. Glomde. Blev ju bara cykling i 1 manad haha. Nej jag ser verkligen fram emot att komma hem och fa ta tag i det vardagliga livet som alla andra dar hemma redan fatt gora. Lite avvis blir man. Sen ar jag himla opepp pa att komma hem till jobb, korkort och en massa masten. For har ar livet sa chill som det bara kan bli och att inte behova gora alla de dar mastena ar en underbar kansla. Kan dock vara valdigt frusterande ocksa nar man vill nagot som man inte kan gora for att man just inte ar hemma.
Imorgon drar vi vidare och lamnar Los Angeles bakom oss, tre veckor har verkligen gatt supersnabbt och det ar inte langt kvar nu... platsen vi drar till ar sjalvaste LAS VEGAS! Haha. Som vi langtat. Bussen gar vid 10.50 imorgon och sen blir det partyyyy! Yeay.
Nej nu ska jag krypa upp i min sang och hoppas pa att mina drommar inte innehaller skottlossningar och mord och att jag istallet far dromma lite om min snygging till man dar hemma. Vore en aning battre. Aven om det bara ar drommar sa gor det faktiskt ont att bli skjuten i ryggen, magen och benet... haha. Puss.