Förtrollande fe, tack!

Det är en stor sorg att ha barn med funktionsnedsättning, oavsett vilken eller hur grav den än må vara. Som förälder vill man att sitt barn ska ha precis samma förutsättningar som alla andra barn. Jag önskar ju varje dag att Birk bara "POFF" ska börja höra på vänster öra också. Jag önskar varje dag att Heimer ska börja tala som alla andra barn. Varje dag. Men önskningar hör väl mer hemma i sagovärlden skulle jag tro. Och verkligheten är inte alltid tagen ur en saga, åtminstone inte en med glittriga enhörningar 🤔... 😂. Vi verkar ju iaf inte ha någon förtrollande fe som besvarar mina önskningar.. Men om ni har kan ni väl skicka numret 😁😉..?! Tack på förhand. 
Nåja finns alltid dom som kämpar på med värre ting. Fick en klump i magen på teckenspråks kursen när en av dom som var där hade fem barn varav 3 med ganska grav hörselnedsättning om jag förstod rätt.... 🙄. Herregud. 
En annan hade ett barn som fötts utan ytteröron och hade massa fel med sin hörsel i övrigt. Jag minns inte vad hans hörselnedsättning hette men iaf. Hemskt. Jag känner mig därför tacksam. Så tacksam ❤️.

 Vardagen rullar på. Redan onsdag och denna vecka har gått fort. Teckenspråkskursen var väldigt lärorik. Jag har ju känt lite "åh herregud hur ska vi lära oss detta?!", men det kändes roligt och grunden känns ändå basic.
Idag har jag känt mig trött och förvirrad på jobbet 😂. Men jag klarade dagen trots allt. Mamma och Johan följde med och hämtade barnen på dagis, dom blev så glada ❤️. Sen blev det lasagne och kladdkaka hemma hos oss, Martin och Jennifer kom också. Lilllördag helt enkelt!! Rickard är ledig i helgen, så vi ses först då typ Hahah... Som sagt vi  går om varandra denna månad. Jättekul... 🙄😂. Känner mig som en ensamstående   mamma. Han är dock underbar och förbereder maten till oss på dagarna. Vardagen går annars som på repeat just nu. Blir nog lite mer liv när vi båda är hemma kvällstid. Nej nu ser jag i kors.. 

Kommentera här: